Haha, plugga bort min sura min går inte!
Satt mest och tänkte medan jag pluggade...
När Lollo och amma hade åkt så var det så ensamt och tyst att alla tankar och känslor kom ifatt mig.
Kunde verkligen inte koncentrera mig...
Jag pluggade nog sammanlagt 1,5 h från 17 - 21.50. D:
Ringde syrran vid 21 för att få lite tips, och hon sa att jag skulle upp tidigt imorgon bitti och försöka.
Har försökt det tusentals gånger förut, men det fungerar inte för mig. xD
Så jag försökte plugga lite till, innan jag gav upp.
Det får fan gå som det går imorgon! ;p

Aja, det kommer ett musik klipp efter det här inlägget.
Med 2 låtar som har gått bra på datorn och i mitt huvud idag. ;)
Avslutar dagen med en konstig beskrivning hur jag kände mig för några timmar sen!
Sedan ska jag ta och duscha (har pillat på mitt hår hela dagen... behövs verkligen en dusch! D:) och sova. (y)

___________________________

Jag ville att hon skulle vara med förut, men inte längre.
Hon gjorde så att det blev besvärligt.
Hon gjorde så att det blev bättre, innan det blev sämre.
Jag kände mig tom av hat.
Han var mer med henne än med mig, och det är ändå vi som är tillsammans.
Vet inte varför, men jag hatar just den känslan.
Den känslan som äter upp mig inifrån och som inte släpper taget fören jag är ensam.
När jag är ensam så blir allt mycket sämre.
Jag skriker inombords, men säger inte ett knyst utifrån.
Jag hatar den känslan.
Nästan lika mycket som jag hatar mig själv för att jag känner den känslan.
Jag hatar känslan lika mycket som jag hatar mig själv.
För hur ska man kunna leva med någon annan,
om man inte kan leva med sig själv?
Och hur ska jag kunna leva med honom, när det är en henmlighet som äter upp mig inifrån?
En stor, svart hemlighet, som gör att jag inte kan göra
något annat när jag tänker just på den.
Jag vill berätta, men endå inte.
Vill att alla ska veta, men endå inte.
Vill, men endå inte.

Hur fan överlever man den här skiten ensam?
För ensam är jag, även fast jag inte är det.
Ensam, så ensam, när jag endå har 20 personer omkring mig.
Full av känslor, men endå tom.

Försökte dränka mina sorger, men alla vet ju att det inte går.
För dom jävlarna kan simma.



xoxo Francy