mår så himla dåligt idag.
inte "bakis" dålig, för på den fronten mår jag fiint idag eftersom jag inte drack så mycket igår.
nej, ni som läser detta vet väl på vilket sätt jag mår dåligt; psykiskt.
dagen började inte så bra med att jag fick många sms på morgonen som inflikade blinkgubbar och antaganden med att jag inte skulle komma ihåg gårdagen.
så jag sitter nu i min sköna säng och har kollat på 3 TBBT avsnitt och det senaste SKINS avsnittet.
ignorera världen går bra när jag ignorerar att logga in på Facebook och har stängt av mobilen.
tror depressionen har blivit värre då jag följde med pappa till affären, och efteråt var jag helt död och dålig.

ska fortsätta ignorera världen utanför min dörr med denna gobit

And I woulda did anything for you
To show you how much I adored you
But it's over now
Its too late to save our love
Just promise me you'll think of me everytime
you look up in the sky and see a star

(Eminem is too good alltså. ♥)

Sitter i mitt rum och stirrar runt lite.
Har läst någonstans att när man är deprimerad så orkar man inte bry sig om hur man ser ut längre.
Ja, jag vet då att jag verkligen gått ner mig väldigt mycket, att fixa sig känns inte så viktigt.
Inget känns riktigt viktigt, vilket gör det svårt att orka bry sig över hur man ser ut.
Det jag gör när jag ska till skolan är att vakna sent, ta på mig kläder, kolla så jag inte ser helt jävla förstörd ut (för så känner jag mig då) och går till skolan.
Orkar inte bry mig alltså.

Har även läst någon annanstans att man blir glad av att se bra ut. (tror det är från Suburgatory ♥)
Såå får väl börja bli någorlunda snygg igen (har jag någonsin varit det?) så kanske jag börjar må bättre!
Typ tvätta ansiktet twice a day, börja gymma, sminka mig, duscha oftare, äta hälsosammare ooch vara ute och gå (eller bara vara ute, det vore en stor bedrift av mig).
Japp, att skriva det är enkelt men att genomföra det? Mycket svårare.
Men någonstans måste man börja, och med en och en halv vecka kvar innan vi kan kanske börja göra någon plan för mig (ytterst lång tid tycker jag) så får jag väl börja själv.

Bra gjort av mig att skriva det där, nu mår jag dåligt för att jag inte orkar bry mig.
Jag börjar från typ måndag kanske.. äh vi alla som läser detta vet väl att jag inte kommer ändra på mig.
Jag kommer dö av hjärtsvikt, i min säng, ensam, för att jag inte orkade bry mig om någonting.

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH JÄVLA ÄCKEL TANKAR LÄMNA MITT HUVUD :'( :'(

Om du är deprimerad känner du dig ofta nedstämd och får ångest utan någon påtaglig orsak. En uttalad trötthet är vanligt, liksom problem med sömnen. Depression skiljer sig från tillfällig nedstämdhet ("lite nere" eller "deppig"). Att vara tillfälligt nedstämd är vanligt, det är en naturlig och oftast begriplig reaktion i olika livssituationer. Det är först när nedstämdheten blir djupare och ihållande, och förekommer dagligen under minst två veckor, som det kan röra sig om en depression.

Hur vet man att man har en depression? Om du har några av de här tecknen under mer än ett par veckor kan du vara deprimerad:

• Du känner dig ledsen och nedstämd och har lätt för att gråta vid minsta motgång.
• Du känner kraftig ångest och oro.
• Du har svårt att känna dig glad eller vara intresserad av sådant som i vanliga fall är roligt.
• Du känner dig irriterad på allt och alla.
• Du har svårt att koncentrera dig, vilket gör att skolarbetet påverkas.
• Självförtroendet minskar och ofta upplever man sig själv som värdelös.
• Aptiten förändras. Du kan ha svårt att äta över huvud taget eller också känner du dig sugen på något hela tiden. Hos barn som är deprimerade är viktnedgång eller otillräcklig viktökning vanligt.
• Du sover konstigt och blir lätt störd. En del har svårt att somna, sover mer och mer på dagtid och kan till slut vända på dygnet. Sömnstörningarna blir värre av att man känner oro och ångest.
• Hos tonåringar är det vanligt att man sover mycket men ändå känner sig trött. Minsta handling kan kännas ansträngande att genomföra.
• Risken är stor för både tjejer och killar att börja använda alkohol eller narkotika.
• Framför allt killar kan bli aggressiva och utagerande.
• Du kan vara upptagen av dödstankar och självmordstankar och kanske till och med försöker skada dig själv eller ta ditt eget liv.

Detta ovanför känner jag varje dag. No wonder att jag mår som jag gör...

jag orkar inte mer.

igår på jobbet höll jag på att börja storböla.
satt och ville inte prata, ville bara fokusera på att ta djupa andetag för att inte gråta eller hyperventilera.
lycka till med att inte prata när man sitter i kassan!!
fick tårar i ögonen när jag satt på bussen istället, kul.
gick sedan på kupolen och har insett att jag har blivit folkskygg.
gillar inte när det är massor av okända människor runt omkring mig.

senare på kvällen blev det bättre när jag fick reda på att min mamma ska jobba fyra pass på P&L = jag får ett pass!
och sedan att evert faktiskt är ganska söt.

idag gick det åt helvete igen.
först bra början, vakna, fixa min WB-tavla och åkte till MAX med mami.
sen kom jag hem och städade för det såg förjävligt ut (ÄVEN fast jag innan tänkte en miljon gånger att jag skulle låta pappa städa för nu har jag städat upp extremt många gånger... dubbelmoralen igen)
då när jag står med moppen i handen så kissar Evert på mattan... wihoo.
tänkte att jag skulle ta ut både cosmo och Evert samtidigt... never again.
Evert drog i kopplet så mina händer blev lila, sedan skulle han "leka" alltså typ hoppa på Cosmo,
och det var halt / vattenpölar överallt...

Kom hem och skulle torka deras tassar och dom ville bara bita mig,
så då brast det. Jag började stoooorgråta, skrekgrät verkligen.
Då började C skälla på mig extremt mycket, och sen BET HAN MIG medan jag grät.
Evert drog hela tassen över mitt ansikte, med sina vassa klor.
Försökte komma in på mitt rum men snubblade på kopplena och föll och grät ännu mer.
Sen kom jag in till slut och skrekgrät i fem minuter non-stop.
Sedan låg jag i sängen och kollade ut på mitt rum helt apatisk och orkade inte resa mig upp.

Kul att man sedan läser att mina f.d vänner som jag har försökt bli sams med ska hitta på något med K som fyller 18 idag... detta är då tacken för att man bjöd alla dom på min f-fest?
fyfan, jag vill aldrig gå utanför min dörr igen.
jag mår så himla dåligt nu, vill bara dö.
jag funderar på sätt jag kan dö på, för jag orkar inte den här skiten nå mer.
för att må dåligt varje dag tär på krafterna och ens livslust.
att sedan att må SÅHÄR dåligt är verkligen så att man känner att slutet är nära.

Sjukt jävla lång dag. Rekord för mig nu alltså!
Började vid 8, hade lektioner till 14.55. En var inställd och då plugga man väl matte och åt mat...
Sedan försöka plugga matte, men slutade med att jag inte fattade någonting men satt och garva med andra halvan av klassen. Kändes skönt att man kan göra sånt också!
Sen matte omprov 16.00.. blev klar 17.20, hoppas jag klara det nuu...

Hade psykologitid 17.30, kom typ en kvart för sent men det gjorde inte så mycket.
Berättade om min dödsönskan jag hade i söndags, första gången jag berätta om dom tankarna.
DÅ insåg han att jag verkligen behöver en plan för att bli bättre... woow.
Fick då bekräftat att jag verkligen lider av depression..
Hade gjort ett ångest & depressions test när jag började hos honom.
Då hade jag 11 på båda... nu hade jag 15 på ångest och 17 på depression.
Har man över 10 så är det på riktigt alltså...
Ska dit med mamma den 13e mars, så får hon höra lite mer om vad depression gör med ens fuckade hjärna.
Sen får vi se vad som händer, kanske får börja med antidepressivmedicin... Beror på vad mamma säger.
Berättade om mitt problem med att vilja gråta varje dag jag går upp, och det att jag inte förstår något i skolan typ.
Tydligen så har det senare problemet med att depressionen gör så att tänkandet inte går lika snabbt..
Förklarar en hel del helt enkelt!

"Roligaste" var väl när han ville att jag skulle säga tre positiva saker om mig själv.
Satt och funderade ett tag, fick till slut fram ordet "snäll", för det är vad människor brukar säga att jag är.
Sen höll jag på att börja gråta när jag satt i helt seriöst i två minuter helt tyst och försökte få fram fler positiva saker om mig själv.
Det enda jag hörde var en röst i huvudet som skrek alla negativa ord som jag tycker att jag är,
eller som jag tror andra tycker om mig..
Det var första gången jag faktiskt hörde rösten skrika i huvudet,
det var min egen röst, i mitt huvud, som skrek att jag var värdelösfuläckligfetdumihuvudetopålitligefterbliven....
Det bara fortsatte. Helt sjukt.

Nu sitter jag och försöker plugga Akutsjukvård, går inte alls bra...
För lång dag idag, och för mycket känslor. Och kaffe. Inte okej.
Mår illa p.g.a kaffet. :c sadface

Ska nog sova nu, och vakna vid 7 och plugga lite.. om jag hinner.
Sååå trött... Lång dag imorgon också, kommer inte hem förrän vid 17 skulle jag gissa på!
Och då måste jag läsa spanskabok, göra uppgifterna och plugga glosorna.
Wiiiiiiiiiiie I love my life..................

världens bästa. vi som förstår varandra. det är du som hjälper mig igenom dagarna.
utan dig - ingen mig. kliché, men jag fungerar inte utan dig. allvarligt. jag kommer alltid försent om du inte ska till skolan! ♥

Äntliigen kan jag skriva vad fan jag vill!!
Utan att behöva kryptera eller förvirra mig själv.
Känns skööönt.

Har haft världens mest överfettade helg EVER!!
Har ätit pizza heeela helgen, tre gånger... Fucking rekord, och nu faan vill jag inte ha nå mer pizza.
Sen typ massa choklad och druckit massor av cola... ååh jag är verkligen som en bulimiker fast enda problemet; JAG TRÄNAR INTE OCH SPYR INTE UPP MATEN!!
Borde börja med det alltså, ahmajgaaad...

Vågar inte berätta för pappa att jag har tatuerat mig.. määäää.
Måste dock berätta det imorgon, idag är han på för bra humör.
Varför? Jo, jag har diskat, tvättat, vikt flera veckors gammal tvätt och strumpor (tog ett braa tag),
dammsugat, moppat, torkat av hela köket, köpt mjölk, hundmat osv..
Skinande rent där pappa brukar vara alltså!
Gjorde allt det för jag skulle berätta för pappa idag, men ja, får göra det imorgon...

Och känslor just nu; Vill lägga mig ner och dö.
Orkar inte med skolan. Verkligen inte. Orkar inte med mig själv. Eller min existerande dubbelmoral.
Vet fan inte hur jag ska göra. Ordna en kidnappning? Självmord? Överdos?
Kan jag bara inte få dö? Please God?

Lite mer än 14 timmar kvar...

Försöker lugna ner mig, så jag inte gör något jag kommer ångra.
Typ springa iväg och ***** någon eller slå sönder mina händer.
Funderar på att bli den crazy personen som folk undrar "Va fan är det för fel?" på.
Låter som en kul grej alltså, speciellt med tanke på att jag faktiskt är väldigt läskig.
För till och med jag själv blir rädd för mig när jag är på fel sida av mig själv.
Har dock alltid hållit band på min svarta sida, men känner att det inte kommer dröja länge nu innan jag gör något som folk inte tror att jag någonsin skulle göra.

Hamnar väl på BUP snart, skulle väl vara lika bra det,
har aldrig passat in riktigt i detta samhälle.

Sorry God, but I'm crazy. But you cannot deny me,
because we're all God's children.

Ja, jag hade verkligen anledning att tvivla på kvällen!!!!!
Fyfan va jag är förbannad och ledsen just nu.
Spelar INGEN ROLL vad folk säger, t.ex att det bara "är materiella ting", jag hade hela mitt liv i mobilen!!
Så ja, de som inte förstår; Min mobil blev snodd. På min födelsedag. Jag hade den i en månad och lite till. Jag betala 2500 kr själv av mobilen.
Någon snodde även VÄLDIGT mycket dricka av mig.
Ledsen & sur tjej här, jaa...

Har väl lärt mig att aldrig mer ha en stor fest.
Och jaaaaaa, jag har sagt det förut också, men nu fan är det allvarligt!
Dagens jävla ungdomar alltså, ljuger om sin ålder och snor folks mobiler och dricka.
Fyyfan.
Och, det jag sa om en viss person inträffade också.
Jag hade rätt till mina jävla tvivel! Men nej, det räckte inte då, "om han gör en sak till så slänger jag ut honom".
Vi kom överrens om att om en grej hände då var det finito, men neej en chans till för det förtjänar han väl?
Eeeh nej, han har haft VÄLDIGT många chanser, alltid svikit mig ändå.

Så, nu har man lärt sig vilka man inte ska bjuda på fest alltså.
Även att jag ska säga frågan högt, och säga svaret högt, utan att tänka.
Det sa Spåkulan åt mig idag faktiskt.
Att jag även ska lära mig säga nej, och inte bry mig om att alla vill ha fler killar till festen.
Jag gjorde som ni ville, och den enda som blev sårad var... jag.
Kul för er att NI hade kul ändå, de flesta iallafall.
Jag som hade festen, jag som fyllde år, hade inte kul på min egen fest!
VAFAN ÄR DET FÖR JÄVLA FUCKED UP SHIT EGENTLIGEN?????

JAG SKULLE KUNNA SLÅ NER FOLK, SPARKA IHJÄL DERAS TÄNDER OCH BITA SÖNDER DOM.
JAG SKULLE BRÄNNA UPP DERAS KROPPAR OCH DANSA RUNT ELDEN.
ATT FOLK INTE KAN LÄMNA ANDRAS GREJER IFRED LIKSOM!!!!!!!!!
JÄVLA TATTARUNGAR SOM TAR ANDRAS GREJER SOM MAN HAR JOBBAT FÖR!!!!!!
Ååååååhh om jag ser någon av de oinbjudna ska jag fan slå till dom!!!

Ja, jag har såna här känslor.
Det trodde inte vissa om mig skulle jag tro.
Nej, jag ska inte mörda folk. Än. Wait and see.
Och nej, ingen kommer någonsin erkänna att den har tagit min mobil.
För inse fakta, vem skulle göra något sådant?

Glad tjej för över en månad sen.
Min första touchmobil.
Min första mobil jag köpte nästan helt själv.
Nu; Helt förstörd. Fyfan.

Idag är det min födeseldag... woho.
Jag är så glad... eller inte!

Jävla helvetes äckel depression som bara får mig att vilja ligga i sängen, lyssna på min älskade "Starred" lista på Spotify, samt "när isande vind biter sig fast i kinderna" och dö lite.

Orkar verkligen inte fylla år, vafan bestämde jag mig för att göra en fest ikväll?
Jag måste vara dum i huvudet, jag orkar knappt prata med pappa eller Greg efter skolan, och nu ska jag ha en ganska stor fest?!
Döööööööööööööööö... tack!

Känslor just nu;
Vill gråta för att jag mår dåligt på min födelsedag.
Känner ångest över att kvällen inte kommer bli bra.
Känner ångest över att det är för många.
Känner ångest över att vissa inte förstår när det räcker med att tvinga mig bjuda in fler folk.
Känner ångest över att saker kanske kommer gå sönder.

Åååååååååååh varför i fucking jävla helvete lär jag mig aldrig av mina misstag?!?!
Jag får ju alltid ångest över att ha fest nu för tiden!!!
Snacka om att jag verkligen inte känner mig själv...

Hej.
Jag heter Franscesca Irini Katapodis.
Har varit allmänt dum i huvudet under hela mitt liv.
I vissa perioder mer eller mindre.
Detta tar då priset då jag sa upp kontakten med ett par underbara vänner.
Jag är som sagt dum i huvudet, och trodde jag skulle må bättre efter ett tag och kunna gå tillbaka till dessa personer, efter att ha fått lite ensamtid.
Dum i huvudet som jag är, så fungerar detta inte så.
Jag mådde inte bättre för fem öre, jag mådde snarare sämre. (såklart Sherlock!)

Som om jag inte mådde dåligt innan den här incidenten...
Lider av depression, en kul grej, riktigt kul!
Ser ingen mening med någonting längre, inte ens med att gå upp på morgonen.
Ändå gör jag allt, som man ska, för att följa den äckliga normen.
Jag är värdelös, detta förklarar att jag verkligen, VERKLIGEN är det.
Borde inte ens finnas i denna värld för jag är så oförmögen att behålla vänner.
Sover ingenting, sover för lite eller sover för mycket varje natt.
Jag är dum i huvudet för jag förstår verkligen ingenting nu för tiden.
Har ingen aning om vad jag gör eller vad jag har gjort.
Känns som att jag är en zombie, inte för att jag riktigt vet hur de ser på saker å ting, meen...
Känns som att jag är i min egna bubbla, ingen aning om vad folk säger eller gör, vet själv inte ens vad jag själv gör.
Försöker fly från mig själv och min dumhet genom musik, serier och film extremt mycket.

Tycker så synd om de som få som har mig som vän fortfarande, vet inte ens vad ni gör med mig kvar.
Jag är ju bara totalt värdelös.

Jag har sökt hjälp, syns det? Nej, såklart inte, för dessa tankar försvinner inte,
de finns ALLTID i mitt huvud.
Kan inte få bort dom, kan verkligen inte. Försöker verkligen, men utan resultat.
Nej, jag tycker inte synd om mig själv, jag tycker synd om er,
som får stå ut med mig.
Jag sa alltid förut "Åh, jag är så deprimerad..." men OMG
jag hade ingen aning när jag sa så!
Ingen kan riktigt förstå hur detta känns, det är FÖRJÄVLIGT HEMSKT!!!
Finner ingen lycka någonstans, absolut ingenstans.
Kan le lite, för att sedan gå tillbaka till mitt "normala" tillstånd.
Tänk er att befinna er i eran "deppiga period" (som alla vi haft någon gång),
dygnet runt, hela tiden.
Detta är min verklighet, just nu.

Wow, långt inlägg men känner att jag inte orkar smyga runt med ord på
MIN EGEN BLOGG.
Så, där har ni min sanning... Ville bara skriva av mig själv lite,
förväntar mig ingen reaktion precis.

Tog första steget mot en bättre väg idag.
Fick lite hjälp, tur det.. Fick lite saker bekräftat också.
Sprungit omkring överallt idag, först två lektioner, sen for klassen till Kommunhuset, sen vänta på en lektion jag inte skulle gå på, sedan ett möte, lite naturkunskap, ett utvecklingssamtal, umgicks lite med mamma och sen jobb 18 - 22.
Trött cheeey nu, men kan ändå inte sova.. eller så är det jag som inte vill.
Fuck sleep alltså, för svårt att veta!!

Nu blir det en liten bomb med bilder som förklarar en del grejer.