"Tell them all I know now
Shout it from the roof tops
Write it on the sky line
All we had is gone now

Tell them I was happy
And my heart is broken
All my scars are open
Tell them what I hoped would be
Impossible, impossible
Impossible, impossible"

(texten har ingenting med någonting att göra, men gillar just den delen av låten ^ även fast det inte stämmer in på mig. powerful moment in the song, you know..)
-------

help me, i'm stuck in the past and i can't get away from here

jag är fan fast i det förflutna.
sedan jag lyssnade på den där låten (alltså, inte låten som är ^) som fick mig att komma till en av de värsta ögonblicken i mitt liv, så har jag inte riktigt kommit därifrån än...
så jag är fast i 2009 just nu. på hösten. två år sen alltså.
mitt livs värsta tid, kommer aldrig någonsin glömma den tiden.
har aldrig mått så dåligt som då och fick jag verkligen MÖRDA någon, så vet jag precis vem jag skulle välja. oja.
väldigt mordisk när det gäller den här människan, för så mycket ondska den har gett min familj har jag aldrig varit med om.

den här dagen har jag levt i koma. har inte varit riktigt levande, inte ens när jag skrattade.
när man känner sig ensam fast man är bland 20 andra personer.
jag vill leva i en mysig liten bubbla, ni vet, den sorts lyckliga bubbla man brukar hamna i under hösten?
jag är fast i en sådan, fast en ond bubbla. fy bubbla, fyy!!

känns lite bättre nu iallafall när jag har skrivit detta...