Hittade detta stycke på en blogg.
Jag instämmer precis!

"När fan blev allt så ensamt? Man kan vara på en helt underbar fest med helt underbara personer, och bara för att en viss låt spelas rasar allt samman och du hittar dig inlåst på en toalett en kvart bara för att kunna återhämta sig så pass mycket att du kan gå ut med ett leende och dansa som om ikväll var vår sista kväll. När går det över? Kan man inte bara lära sig någongång?"

Ville bara säga det.
Ska fortsätta spamma låten och troligen kolla på lite mer TBBT (beroendeframkallande!!!) innan jag sover.
Sovmorgon gillar jag, inte ofta jag har det liksom. ♥